Your Custom Text Here
Galleri Benoni i Köpenhamn + Angelika Knäpper Gallery i Stockholm
In Swedish:
Sista året har Erik Jeor arbetat med en serie verk i dialog med Morton Feldmans slagverkssolo Kungen av Danmark. Feldman skrev stycket i augusti 1964 i Coney Island. Livet på stranden inspirerade honom till att skriva för en ensam slagverkare. Feldman ritar ett grafiskt partitur för fingrar, händer och armar. Notationen är öppen och förhindrar upprepning. De mjuka ljuden har en helt annan form än andra slagverkssolon.
Musikverket handlar om Christian X som under den nazistiska ockupationen av Danmark bar den gula davidsstjärnan. Identifikationen med den andre ger verket ett djup och allvar som berör. Feldman kallar det tyst motstånd, med en referens till militärmusikens potens.
Feldman ljuder oupphörligen i ateljén. Rytmen i färgpåläggningen påverkas av hur ackorden anländer invävda i tystnaden. Rytmerna är oregelbundna och överlappande, passerar oberoende av alla hierarker. Fokus växlar, något fult framträder, ett kollage av skräp manar till ett språng, de kontinuerliga estetiska omdömenas egen estetik.
Målningarna har sitt unika partitur, varje verk uttrycker det som inte kan upprepas. Vad händer sedan? Medger döden rörelser? Är döden tyst?
Stockholm, 2012
Galleri Benoni i Köpenhamn + Angelika Knäpper Gallery i Stockholm
In Swedish:
Sista året har Erik Jeor arbetat med en serie verk i dialog med Morton Feldmans slagverkssolo Kungen av Danmark. Feldman skrev stycket i augusti 1964 i Coney Island. Livet på stranden inspirerade honom till att skriva för en ensam slagverkare. Feldman ritar ett grafiskt partitur för fingrar, händer och armar. Notationen är öppen och förhindrar upprepning. De mjuka ljuden har en helt annan form än andra slagverkssolon.
Musikverket handlar om Christian X som under den nazistiska ockupationen av Danmark bar den gula davidsstjärnan. Identifikationen med den andre ger verket ett djup och allvar som berör. Feldman kallar det tyst motstånd, med en referens till militärmusikens potens.
Feldman ljuder oupphörligen i ateljén. Rytmen i färgpåläggningen påverkas av hur ackorden anländer invävda i tystnaden. Rytmerna är oregelbundna och överlappande, passerar oberoende av alla hierarker. Fokus växlar, något fult framträder, ett kollage av skräp manar till ett språng, de kontinuerliga estetiska omdömenas egen estetik.
Målningarna har sitt unika partitur, varje verk uttrycker det som inte kan upprepas. Vad händer sedan? Medger döden rörelser? Är döden tyst?
Stockholm, 2012